Bibelstudier på resande fot

Sitter på Newark flygplatsen i New York på väg till Pittsburgh. Gläder mig över ett fantastiskt två års jubileum hos vår dotterförsamling SOS Church Bienne, igår kväll. Nu arbetar jag på ett bibelstudie kring det nya förbundet och livets Andes lag. Här följer ett litet utdrag. Håll till godo!

Det nya förbundet

"Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk."
Heb 8:10

Gud beslutade sig för att sluta en ny och bättre pakt med sitt folk och i förlängningen med hela sin älskade mänsklighet genom sin son; Jesus (Heb 8:6). Det gamla förbundet ersattes med ett nytt och bättre. Vi blev äntligen på riktigt Hans folk och Han vår Gud. Vi blev löftets barn!

Jesus sa redan i sin Bergspredikan att Han inte kommit för att upphäva lagen och profeterna utan för att fullborda. Vår rättfärdighet skulle gå långt utöver de judiska skriftlärdas (Matt 5:17-20). De förvånade lyssnarna den dagen undrade hur detta skulle gå till. Jesus skärpte den dagen lagen och samtidigt andades Hans ord hopp, auktoritet och kraft. Men hur skulle denna rättfärdighet gå till och hur skulle den uppfyllas?


Efter att Gud försonat oss med sig genom Jesu död och uppståndelse gav Han oss sin helige Ande. Genom Anden blev det nu äntligen möjligt att leva ut lagen genom att helt enkelt följa hjärtats signaler. Gud skrev budorden i våra hjärtan och sinnen när vi blev frälsta. Jesus menade att "det dubbla kärleksbudet" dvs älska Gud och nästa som sig själv, var lagens fullbordan och det nya "budet" i singular. Kärleksbudet ersatte alla andra bud (Mark 12, Joh 13). Kärleken vill inte nått ont (1Kor 13:5). Den som följer kärlekens bud måste och kan helt enkelt inget annat än att leva rent. Aposteln Paulus kallar det nya livets premisser för "livets Andes lag" (Rom 8:2). Vi följer Anden som leder oss längs den smala vägen vilken leder till liv och slutligen hem till Jesus.

"Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär" (Gal 5:16, 25)

Vi blev i det nya förbundet omskurna i vårt inre. En hjärtats omskärelse genom en levande och aktiv tro. Vi fick ett nytt förbundstecken - nämligen kärleken. Vi blev Hans folk. Denna omskärelse skedde helt övernaturligt när vi trodde på evangeliet. Vi föddes på nytt genom Anden bara på grund av nåd och tro. Genom att lyssna i tro tog vi emot Anden inte genom laggärningar. Bokstaven som dödade blev plötsligt levande genom den helige Ande. Nu får vi vårt beröm av Gud och inte av människor. Vi står i nåd. Vi lever genom Jesu seger. Vi följer Anden.

Vi hörs!

Italienska Dolomiterna

Då vi alltså förklarats rättfärdiga av tro har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.

Rom 5:1-2

Sitter långt upp i italienska Dolomiterna och dricker espresso i vårsolen. Byn Misurina är vackert och ligger inte långt från gränsen till Sydtyrolen... Lyckades både beställa kaffe och artighetskonversera lite på knackig italienska med den gamla damen som driver hotellet här. Har faktiskt läst italienska hela två år en gång i tiden. Stolt över mig själv :)

Hämtar kraft några dagar helt ensam i den österrikisk italienska alpregionen, vilket faktiskt är den plats på jorden där jag har mina tidigaste rötter... Jag föddes visserligen i den lilla staden Villach i Kärnten bara några mil från italienska gränsen men bodde som liten några år i Lienz, Osttirol precis vid Dolomiterna... Det var jordbävning 1975 och vi sov i bilen hela familjen. Har sovit i Neustift utanför Brixen, Sydtirol inatt och gjort en avstickare upp i alperna på förmiddagen...

Söker Gud. Läser Romarbrevet. Hämtar styrka och kraft. Vill fortsatta och avsluta mitt lopp väl...

Vi hörs!

Videorapport från Sialkot!

Sialkot Pakistan 2014 from Mission SOS on Vimeo.

Guds Ord bär inte bojor!

Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar. I dess tjänst är det jag lider och till och med bär bojor som en förbrytare. Men Guds ord bär inte bojor.

2 Tim 2:8-9

Drygt 60 000 människor samlades sista kvällen i Sialkot!

Sitter trött på flygplatsen i Istanbul på väg hem till mitt älskade Stockholm. Snart lufsar jag runt i Adidas shorts och brottarlinne i köket hemma i Tullinge igen. Om bara några timmar spelar jag kort och dricker kaffe med Maria och mina tonåringar...

Ska ändå försöka sammanfatta en storslagen festivalvecka i Sialkot, Pakistan. Vi samlade 115 000 människor "live" i tre stora "open air" samlingar! Publiken växte från knappt 20 000 på fredagskvällen till
35 000 och slutligen 60 000+ på söndagens finalkväll! (Polisens siffror inte våra egna) Vi uppskattar just nu att ca 35 000 dyrbara pakistanier bad en frälsningsbön med oss och ett gediget uppföljningsarbete är redan i full gång. Lärjungar till Jesus ska göras, undervisas och tränas! Allt vårt uppföljningsmaterial tog slut!

Jesus döper i helig Ande på pastorsseminariet!

Vi samlade ca 500 pastorer och evangelister i två dagars seminarier med fokus på församlingsplantering och kraftevangelisation. Ungefär 80 blev andedöpta och började spruta i tungor för första gången i sina liv när eld från Jesus föll på dem! Han döper som bekant fortfarande i helig Ande och eld! Tack Jesus!

Jesus bjöd oss på en parad av mirakel varje kväll! Blinda, döva, stumma och förlamade blev omedelbart friska och skrek och grät ut sina berättelser från plattformen! Sista kvällen försvann flera tumörer!

Jesus öppnar döva öron!

Sabia här bredvid mig hade varit demonbesatt i 22 år men Jesus satte henne 

fullständigt fri!

Soleyman hade varit döv sedan liten, men denna kvällen började han höra igen!

En liten kille (7år) som haft en stor tumör precis jämte pungen drog ner sina byxor helt ogenerat och visade oss att den försvunnit! Föräldrarna grät och jublade i kapp! En kvinna berättade att hon inte längre kunde hitta eller känna den stora tumören i sitt vänstra bröst längre! Ja! Antingen ljuger människor väldigt bra eller så gör Jesus stora under. Vad tror du? Jag tror på UNDER!!!

Kiran hade bröstcancer, men under helandebönen försvann tumören!

Vi fick också se Guds omsorg på många olika och väldigt spännande sätt. Favör med polismyndigheten, chefsmullan mfl. Spännande också att få höra hur genomtänkt speciellt de lokala pingstförsamlingarnas
uppföljningsstrategier var och är. De kommer döpa tusentals! Jag har inga tvivel om det!

Tack Jesus! Tack till alla bedjare! Tack till alla finansiärer! Tack till det trofasta och hårt arbetande festivalteamet! Tack till min älskade festivalgeneral Peter Almqvist - utan dig funkar inget...

All ära till vår store Gud!

Vi hörs!

Öppet brev till Ulf och Birgitta Ekman

Kära Ulf och Birgitta!

Skriver från Sialkot, Pakistan. Skulle sammanfattat en rapport från en fantastisk festivalvecka idag men Anden driver mig att reagera. Idag gråter och sörjer jag...

Ert nyliga besked om konvertering till och upptagande i den katolska kyrkan var ju vare sig en överraskning, förvåning eller blixt från klar himmel, för alla oss som älskar och följer er verksamhet sedan många år. Det rör mitt hjärta att ni så öppet berättar om era andliga upptäckter och er kärlek till Jesus i och genom den katolska kyrkan. Förstår det inte riktigt men känner ändå Andens ström genom mitt hjärta och änglars vingslag när ni uttrycker större förälskelse tIll Jesus.

Nu slipper alla undra, spekulera och fundera. Raka besked känns väldigt skönt för oss alla som faktiskt sett upp till er som frikyrkliga landsfäder under så många år. Tre frågor gnager dock i mitt bröst... Hjärtat blöder och jag måste i all kärlek få fråga;

1) Kan en apostel verkligen överge sina andliga barn och den apostoliska familj han fött fram?

Livet Ords rörelsen är ju er heliga kallelse, vilken ni födde till liv genom evangeliet (1 Kor 4:15) och alla de tusentals andliga barnen är ju själva sigillet på ert apostlaämbete (1Kor 9:2). Föräldrar överger inte sina barn och byter inte bara familj helt plötsligt. Det känns väldigt själviskt och märkligt.

2) Var den Martin Lutherska reformationen bara en splittring, ett misstag och ett uppror mot Rom?

Jag har alltid trott att den var en Guds väckelserörelse ur vilken alla de moderna missionsrörelserna växte fram. En väckelse rörelse ur vilken både baptist och pingströrelserna på sikt föddes, vilka fick vara med och påverka och välsigna hela världen. Den karismatiska förnyelsen i den katolska kyrkan kom ju inte inifrån utan från den Lutherska familjen. Jag har alltid trott att Gud kallade Martin Luther ut ur den katolska kyrkan för att det var helt nödvändigt för missionsbefallningens storslagna avslutning och fullbordan, vilket vi idag ser förverkligas över hela världen.

3) Är vi som väljer att bli kvar i den Lutherska familjen och frikyrkorörelserna per definition trångsynta sekterister och splittrare?

Vi som blir kvar i den lutherska familjens alla svenska frikyrkor med starka övertygelser om dess existensberättigande och nödvändighet, är undrande. Vi kan inte låta bli att känna oss anklagade och ifrågasatta
av att ni lämnar oss. Det blir oundvikligen och ofrånkomligen så, för att vi har så stort förtroende för er. Ni menar inget ont, det vet jag, men det gör ont. Ni lämnar oss och sänder oss signalen att vi egentligen borde göra det samma för att verkligen vara på spåret. Detta är en hjärtslitande splittring för svensk frikyrkorörelse som jag ser det. Själv är jag övertygad internationell pingstvän och ska ingenstans. Jag står på min post i mitt lilla sammanhang. Jag tror inte det är obetydligt för någon ledare att förbli trogen det sammanhang han/hon föddes och planterades i.

Frågorna är helt uppriktigt ställda. För mig är dessa frågor inte ställda med en kyrkopolitisk underton eller med retsamt och cyniskt hjärta. Gud är mitt vittne. Vem är jag att anklaga er? Jag känner mina egna brister för väl. Jag har alltid älskat er av hela mitt hjärta. Gud vet det. Min familj vet det. Jag gråter för att allt plötsligt blev så definitivt.

Ni har både intellektuell kapacitet och bildning nog att hugga mig i stycken - det vet jag också mer än väl. Ni kan skratta och förlöjliga mitt brev och kalla mig för okunnig pingstevangelist - den risken finns. Lika fullt står jag kvar här och sörjer.

Jag vet. Jag är 40 år och borde klara detta. Det gör jag också. Jag är övertygad och trygg om vad jag står och vart jag är på väg. Det handlar inte riktigt om det. Jag sörjer för att så starka andliga svenska föräldrar i den lutherska familjen, väljer något jag inte förstår. Får man känna sig ledsen, i alla fall några veckor? Hoppas det är okej att ställa några frågor?

I all kärlek,

Johannes Amritzer
Ledare, Mission SOS

En måndag eftermiddag i Istanbul

Njuter kaffet och bibelläsningen i Turkiet på väg till Pakistan. Läser och mediterar över de tre sista kapitlen i Uppenbarelseboken.



Himlen - slut destination eller början på livet? Ja med tanke på att livet här nere toppar och maxar nånstans mellan 80-120 år så måste nog himlen och evigheten klassas som början på det verkliga livet... Tror vi verkligen på vårt frälsningsbudskap om både himlen och en evighet med Gud? Ja, då är ju döden faktiskt bara en dörr helt precis i början på vår tidslinje. Skumt att det finns troende som både är rädda för och sörjer döden så mycket. Dödsångest är inte förenligt med sann kristen tro. Döden är faktiskt både spännande och kittlande för en genuin lärjunge till Jesus. Livet här nere är bara en nysning och ett blink i jämförelse med evigheten. 

Ska bli skönt att få komma hem till Jesus en dag. Allt kommer bli så mycket bättre! En sorts sund dödslängtan är faktiskt också kristet och ger både perspektiv och rätt prioriteringar. Himlen- vilket hopp! Vi lever inte bara här och nu. Prylar, guld och silver är inte livet. Vi lever 100 % livsbejakande här nere naturligtvist, men lever också 200 % för det som kommer bli så mycket bättre - däruppe. 

Hoppas du förstår mig. Jag är inte trött på livet eller deprimerad, utan faktiskt jättehungrig på livet både före och efter döden. Frid inför framtiden fyller oss i umgänget med Gud genom den helige Ande. Det finns inte plats för oro inför vare sig åldrande eller död i Jesu närhet. När vi passerar gränsen mellan de två dimensionerna och går från ett liv till ett bättre liv ja.., då dör vi. Vi uppstår direkt till nått mycket starkare och bättre!



En dag ska vi böja våra knän inför Honom. En dag ska vi få se Hans ansikte. En dag ska vi lyfta våra händer och tillbe Honom - bara Honom! Vi sjöng om Honom, bad till Honom och predikade Honom! Där och då får vi träffa Honom! Han som är vårt liv! Jesus! Jesus! Jesus!

Då får vi träffa de som gått före. Då får vi vila ut helt utan sorg, bekymmer eller tårar. Du död, var är din udd?!

Vi hörs!