I måndagskväll läste jag för mina barn Alicia 9 och Adam 7 om "den barmhärtige samariten" i Barnens Bibel. En man på väg från Jerusalem till Jeriko blir överfallen av rövare, rånad, misshandlad och blir liggande jämte vägen naken och halvdöd. En präst först och sedan en "levit" (dvs en som arbetade i judarnas tempel i Jerusalem) kom samma väg men vände bort sina huvuden och stängde sina öron för mannens gråt, kvidande och svaga jämrande efter hjälp... Usch vilken hemsk "religositet" och fisförnäm hycklande attityd till en medmänniska i desperat behov av omedelbar hjälp. Så kommer samariern eller "samariten" dvs utlänningen, den i judarnas ögon föraktade synkretistiske blandreligionens man. Samariern häller vin och olja i såren, förbinder och forslar mannen på sin åsna till ett värdshus. Samariern sköter om den olycksdrabbade mannen och betalar hans räkningar. Vi (barnen och jag) samtalade länge innan aftonbön och gonatt puss om att vara en "lärjunge på riktigt" liksom... Vilken underbar berättelse, (läs gärna Luk 10:30-37), som verkligen lär oss om vem som är "vår nästa" och kärlek och barmhärtighet i handling och inte bara fina ord och teori!
I tre dagar nu har jag mediterat på den här Jesus berättelsen eller liknelsen... Storyn om samarierns kärlek och omsorg tog verkligen tag i mig och släpper mig inte. Prästen och leviten som bara negligerande gick förbi och stängde sina öron för den överfallnes gråt och böner om hjälp släpper mig inte heller. Usch. Jesus hjälp oss att höra stockholmarnas gråt och kvidande böner om hjälp!
Mina barn efter lerkrig i Namalu, Uganda för ett par år sen...
En helsvensk lärjunge visar helt oväntat en somalisk flykting gästfrihet och kärlek. En iranier förbarmar sig över en irakier eller en bosnier över en serb trots mångåriga konflikter och krig mellan dessa etniciteter. En internationell församling växer fram! SOS Church ser dagens ljus! Den barmhärtige samariten visar sig på Stockholms gator.
Vi hörs!
