Plötsligt är jag i Anden. Guds eget mantelsläp fyller hela hotellrummet. Huvudstäderna ropar. Det unga, urbana, moderna, coola, välutbildade men också så vilsna Afrika ropar på mig. Jag hör dem så
tydligt - tonåringarna och de unga vuxna! De ropar och jag ser dem framför mig i en syn.
För 5 år sedan gav Gud mig en kallelse till världens megastäder som jag aldrig riktigt fullt ut förstod. Bara att Han skulle ta mig och SOS från byarna och "bushen" till städerna och att det skulle finnas nåd för något helt nytt och väldigt stort.
Nu, idag, kom fortsättningen. "Predika evangelium för varje huvudstad på den Afrikanska kontinenten. Jag ger dig huvudstäderna!". Detta har varit vår Jona kallelse i många år. Djävulen har försökt skrämma bort oss från de stora städerna. Vi har också varit på flykt. Vi har gömt oss bakom kallelsen till de onådda folken och av stolthet och envishet sagt nej till de stora städerna med motiveringen att alla missionärer åker ju dit. Nu ger vi upp. Vi ger efter för Gud. Nu säger vi: "JA! Herre sänd oss! Sänd SOS!". Jag förstår att detta blir en livsuppgift. Det finns ca 53-55 afrikanska huvudstäder. Jag bävar och och blir rädd. I bönen frågar jag Gud: "Varför väljer du oss Herre? Varför inte något annat mer kvalificerat team och någon starkare organisation?- Det måste finnas folk som kan göra det här bättre än SOS?!".
Khartoum
Luanda
Bujumbura
Casablanca
Det åskar och regnar i Moshi. Tunga mörka moln och så blixtar som lyser upp himlen. Jag hör dånet utanför hotellrummet medan jag ber. Jag börjar be Gud om en konfirmation och bekräftelse på vad jag just hört och tagit emot. Jag säger; "Om det här en kallelse från dig så låt det inte regna på festivalplatsen medan jag predikar och ber för sjuka". Han svarar: "Jag har talat och du vet det. Jag säger: "Men ändå... För min otros skull, det här ju så stort...
Jag går ut ur rummet och ställer mig på gräsmattan och talar till de svarta molnen; "Inte en droppe medan jag predikar och ber för sjuka! Inte ett stänk på festivalplatsen medan jag talar!". Jag känner mig ganska liten och dum där jag står på gräsmattan och hytter med högra pekfingret mot de svarta molnen...
Väl på festivalplatsen några timmar senare hänger regnmolnen hotande runt oss. De stänker lite på festivalplatsen ungefär en halvtimme innan jag ska upp och tala. Sen spricker det upp och blir solsken. Jag predikar, gör frälsningsinbjudan och ber för sjuka. Ett blint öga öppnas och demonbesatta blir fria i Jesu namn! Jesus är där! När vi avslutar regnar det i hela Moshi och blixtar lyser upp den svarta himlen överallt runt omkring oss. Men det faller inte en droppe på festivalplatsen! Gud har gjort ett hål i himlen över oss. Jag möter teamet och efter att vi ätit kvällsmat tillsammans delar jag visionen och bekräftelsen. När jag precis berättat för teamet om den nya
visionen och kallelsen för Afrika börjar vi be. När vi slutat be börjar det regna. Den helige Ande viskar; "Jag gjorde detta för din skull...".
Vi måste bygga ut vår festival anläggning nu! Vi måste mobilisera fler församlingar och massor av arbetare nu! Vi måste tro! Vi måste gå!
"The African Capital Tour" börjar nu!
Vi hörs!
