Tillbaka i Stockholm efter en intensiv weekend i Malmö. Ingen behöver oroa sig - Stockholm är och förblir mitt älskade hem, min kallelses stad och min bas ;)
Jag bodde två år i Malmö (1999-2000) och förälskade mig redan då i denna sydsvenska port mot Europa och den kontinentala atmosfären. Har länge hört en stilla viskning i min ande som låter ungefär så här; - när SOS planterar församling i Sverige nästa gång så är det i Malmö. Du förstår, har man en gång blivit smittad av "pionjär viruset" även kallad "Kalebs Ande" (4 mos 14:24) så ligger det latent och bara lurar i systemet som en aggressiv malaria och blossar upp med envisa och jämna mellanrum...
En gång missionär alltid missionär - en gång pionjär alltid pionjär. Det finns med största sannolikhet en liten församlingsplanterare i de flesta av mina bloggläsare. Låt mig uttrycka det så här ungefär; - man har egentligen aldrig levt ett ordentligt kristet liv förrän man varit med och planterat åtminstone en församling. Vissa saker måste lixom bara göras innan du dör, annars har du inte riktigt levt - fattar du vad jag menar?! Jag menar naturligtvis inte att alla ska bli pastorer eller församlingsledare i nya församlingsplanteringar, men att alla någon gång i livet i alla fall ska vara delaktiga i en nyetablering på ett eller annat sätt. Det finns så många olika sätt att vara delaktig i den apostoliska revolutionen och återerövringen av det en gång kristna Europa. Vi måste plantera fler församlingar!
Det finns många allmänmänskliga måsten. Gifta sig vill de flesta. Att bli förälder och uppleva föräldrarskap är en annan del av livet som de flesta inte vill gå miste om. Att ta ett körkort och åtminstone en gång i livet provköra en Porsche eller Lamborghini... ;) Hänger du med?!
Att etablera en församling, eller med andra ord bygga en Gudsrikes ambassad på något av djävulens territorier, är något av ett allmänt-kristet måste. Jesu missionsbefallning är bara själva starten på våra kristna liv (Matt 28:18-20).
Aposteln Paulus hållning om att ha sin ära i att gå och predika för de som aldrig har hört evangelium (Rom 15:17-21) och grundlägga helt nya apostoliska arbeten, är SOS hjärtslag. Vi lever, andas och kommer också att en gång dö för just detta! Vi måste vidare! Vi måste multiplicera oss! Att förökas och lärjungaträna är vår livstil och vårt DNA.
Vi gick och strövade genom Sveriges tredje största stad tills vi hade blåsor på fötterna. Vi (sju personer från SOS i Stockholm) pausade kort ibland bara för att dricka lite airan och sultan cola. Vi läste statistik och historia om staden på våra smartphones och varvade med Bibelläsning och bön för Malmöborna. Vi åt en burek till lunch och en falafel eller en shawarma till kvällsmat samt snackade lägenhets-och- huspriser med folk på stan.
Malmö ropar! Irakiska och bosniska flyktingar behöver ett apostoliskt hem och förrådshus.
Vem känner sig kallad? Vilket är nästa par och team vi ska lägga händerna på och avskilja för helig tjänst? Vem vill bli präst för en stad? Vem vill ge sitt liv för alla de dryga 170 folkgrupperna i Malmö? Vem vill upprätta Apostlagärningarnas typ av församling i Öresundsregionen? Hör av dig till mig, snälla! Jag ber redan för dig!
Vi hörs!
