2 Tim 2:1
Efter en intensiv helg i Allison Park Church i Pittsburgh hos några mina bästa och mest trofasta vänner, Jeff och Melodie Leake, ska jag snart börja undervisa på vår bibelskola här... Vi ryckte många ur djävulens käftar i helgen. Vi hjälpte någon hungrig lärjunge att bli andedöpt!
Sitter tidigt vid köksbordet i församlingens gästhus med en kopp kaffe och lyssnar på en av Livets Ords allra tidigaste lovsångsskivor, samtidigt som jag jobbar på olika bibelstudier... Texterna och melodierna från sent 80 och tidigt 90-tal styrker en medelålders soldat.
Jag är frontsoldat för Gudsrike sedan 23 år frälst 24... Ganska ärrad med skotthål genom öronen men fortfarande stark! Älskar fortfarande en riktig fight och att ligga i fält är en livsstil även om kängorna känns ganska slitna ibland och hemlängtan kommer lite oftare nu än för 15 år sedan...
"Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom."
2 Tim 2:3-4
En Kristi Jesu soldat på den absoluta fronten och ibland till och med bakom fiendes linjer, är skärpt för att han helt enkelt måste om han ska överleva... Finns alltså inget bättre sätt att hålla sig i andlig god form än att hålla på med onådda folk mission, församlingsplanteringar och lärjungaträning... Attack är bästa försvar, du vet. Vinna, döpa och träna lärjungar är mitt liv. Leda en husförsamling, gatuevangelisera och regelbundet åka på missionsresor det är SOS. Bön är att andas. Fasta - ja ofta ofrivilligt och ibland bara för att döda slapphet och slöhet - njuter av discipliner nu för tiden...
Frontsoldat. Har vant mig. Älskar det. Vi lallar inte mer än att vi ibland spelar lite kort och lyssnar på musik i en skitig skyttegrav nånstans. Vi är tacksamma för att kaffet smakar gott den här morgonen också. Tacksamma för lite sol på näsan. Jesu kärlek fyller mitt bröst. Tårar. Trött eller gripen - kanske både och - vet inte riktigt längre.
Jag hör hans röst nu. Sorry alla blogg läsare. Men HAN kallar. Det är upprop. Nya missioner och uppdrag. Måste knäppa skjortan. Generalen är på väg - jag hör hans fotsteg i lägret redan. Oj. Varför rakade jag mig inte? Skulle putsat kängorna också... Ja, ja - han vet att HAN äger mitt hjärta. Men nästa uppställning ska allt vara perfekt. Bara för att jag älskar Honom! Älskar när Han talar. Tröttheten försvinner och jag får nytt mod bara av att höra Hans röst. Måste ladda vapnet. Lyfta upp hakan. Snart möter Hans blick min - jag får nytt mod då. Han klappar mig snart på axeln och säger; - ja här står du trofast igen min krigare... Måste rusa! Sorry. Han är nära... Bye! Bye!
Vi hörs!
