Jag står jämte dig när skottet går och rådjuret tecknar... Jag vill springa fram. Du säger: - vänta några minuter så det hinner lägga sig... 15 minuter senare öppnar vi kroppen och det ångar i morgondiset. När vi senare sitter vi med koagulerat blod på händerna kring elden och dricker te och äter mackor smälter redan solen oktober frosten... Du slår av mig hatten bakifrån och skrattar högt och säger: - du måste vara mer uppmärksam på vad som händer bakom din rygg - jag är fortfarande din pojk...
Du säger: - Kör bilen hem genom skogen, säg inget till Anette bara... Jag är bara 13 och nu blev det plötsligt julafton i oktober. Du skriker: - håll hjulen på vägen och repa inte lacken va du gör, pojk! Jag undrar när du ska slå av hatten igen och repar naturligtvis lacken bara för att jag är såå uppmärksam på vad som sker bakom min rygg... När det skrapar i sidan på bilen slår du mig hatten och med den halva huvudet och skriker högt - Hannes! Jag säger: - förlåt. Och du säger: - kör bara... - det var på den tiden när fortfarande var din pojk.
Vi har flått. Djuret hänger. Nu sitter vi i långkalsonger och gör vapenvård i köket. Det luktar 5-56 och stockolja. Jag har gjort det hundra gånger och hört det lika många gånger och ändå säger du: - Med vapenvård står sig ett vapen i flera generationer. En gång är de dina så slarva inte. Vi jämför utgångshastigheter på de olika vapnen och du förklarar hur en halvmantlad kula svampar efter träff... - jag är din pojk och tänker att detta är viktig information som jag inte får glömma...
Vi karvar österrikiskt rökt speck och skivar korv och du berättar om en kronhjortsjakt med din far i Österrike på början av 60-talet... Jag lyssnar och tänker att en dag ska jag bo i Kärnten och bara jaga kronhjort och vildsvin på heltid. Jag ska bli jägmästare i Österrike och bo i ett land där folk faktiskt talar med varandra, skrattar och dansar, som du säger. Sverige är bara hälften så bra som södra Europa och du säger: - bli aldrig svensk... Jag är 13 år och ditt romantiska Österrike är helt och fullt mitt - jag är ju din pojk...
Vi spelar kort och du pratar tyska... När du spelar kort kan du plötsligt ingen svenska alls längre. Du har en rå manlig jargong som jag älskar och beundrar och du skrattar och skriker högt. Du slänger korten i bordet och smäller med handflatan i bordsskivan och jag tänker: - En dag ska jag också spela kort precis så... Jag är 13 år och kan nästan alla reglerna nu... Detta utspelar sig på den tiden min hela värld din, pappa... och jag vill bara att du ska tycka att jag har en given plats i den. Oj vad jag vill ha skäggväxt, hår på bröstet och muskler som du... Oj vad jag försöker leva upp till alla dina macho ideal. Du gillar boxning. Jag gillar boxning men glasögonen sitter ju i vägen. Du läser Jaktjournalen - jag läser den självklart också fastän jag tycker att den är sååå tråkig. Jag vill också kunna slåss som du - dina berättelser är ju så coola. Men när jag sedan faktiskt slåss, ja, då får jag stryk av dig... Ja, ja... Men jag vet att du ändå tyckte att jag gjorde det bra. Jag läste det i dina ögon innan du var tvungen att uppfostra mig. Jag kan dina blickar och dina ansiktsuttryck. Jag är ju din pojk.
Pappa... Allt detta... Det var en gång för länge sedan. När din hela värld var min och du var min största hjälte. Idag sitter jag här med dina vapen... De blev mina, precis som du sa... Vet bara inte om jag någonsin vill jaga mer... Idag känns det som att jag aldrig mer vill packa en ryggsäck. Vet inte om jag vill öppna, flå eller stycka någonsin igen. Vet inte om jag tänker göra vapenvård igen någonsin... Kortspel, ja det blir inte det samma utan dig. Rökt späck smakar för salt och för fett utan dig... Jag är nog fortfarande din pojk fast i en helt annan värld och en helt annan tid... De säger att jag ärvt ditt skratt och dina gester. Allt känns både avlägset och samtidigt så nära idag... Men jag är fortfarande din pojk så är det faktiskt - alltid...
Din Hannes
