Min vän
Du sa att du alltid skulle vara där och att du förstod mig... Du sa att du läste mig som en öppen bok och kände mitt hjärta.
Vi brukade tala helt utan ord. En blick en känsla bara och vi visste precis var vi hade varandra.
Vi gapskrattade och solen sken. Fiskebåten, de blodiga gäddorna, barfota, kaffetermosen... Jaktryggsäcken, den skitiga bilen och hagelpatronerna i fickan... Du sov med öppen mun jämte mig i bilen. Du snarkade. Vi fnissade som småflickor trots grovt skäggstubb och alldeles för vuxna. Vår råa grabbiga galghumor träffade mitt i prick hela tiden, jargongen, ordvalen, personkemin var så tight, allt stämde liksom... Vi hade samma bakgrund. Älskade Gud hade svårt för religionen. Faschinerades av Jesus men förstod inte alltid alla Hans lärjungar. I lovsången rann alltid tårarna och vi var trygga med att vara sårbara i varandras närhet. Vi delade livet och jag trodde det skulle vara så - alltid...
Plötsligt. Vi är främlingar. Missförstår allt. Läser allt fel. Vi talar fortfarande utan ord men varje blick gör ont. Rykten om vad du säger sårar. Är det sant? Vet inte vad jag ska tro längre... Vi gråter på var sitt håll och det regnar. Fiskebåten ligger upp och ner uppdragen på land. Blodet efter gäddorna har koagulerat och luktar. Fötterna blöder, kaffet är kallt och lämnar svarta spår... Kall religion. Tom ekande fuktig stenkyrka. Jag är rädd för dig - du för mig.Vem har förhäxat dig? Vem har sått fruktan i ditt hjärta? Vem har stulit dig ifrån mig? Jag är kvar här. Jag gråter. Jag saknar dig. Du sa att du alltid skulle vara där och att du förstod mig. Varför ringer du inte? Varför skriver du inte? Vet inte vad som blev så fel... Hur gick det till? Hur kunde det bli så här?
Kanske räckte jag inte till. Orkade inte vara det du ville eller önskade jag skulle vara. Du tyckte jag svek dig men var tvungen att följa mitt hjärta eller dö. Förstår du mig? Kanske eller kanske aldrig...
Inget har egentligen förändrats. Om du vill glömmer vi allt?! Om du vill så är jag din vän igen?! Min hand är utsträckt. Varför tar du den inte? Stolthet? Förorättad? Sårad? Förlåt. Förlåt. Förlåt igen. Verkar inte hjälpa. Tänk om allt kunde vara som förut. Bara för några minuter.
Min vän.
Av Johannes Amritzer
