Mitt i FN:s tältläger reser sig vår scen, ljud och ljusrigg. Alla kan se och dras som en magnet till festivalplatsen så fort solen gått ner och musiken börjar... Ringlande anländer familjer, skolklasser, arbetskamrater från alla håll... De står i timmar. De sjunger, vaggar och dansar i reggae rytmer... Deras lovsång har en touch av Bob Marley men smort av den helige Ande och inte rastafari... Barn, gamlingar och tonåringar... De flesta har förlorat sin hela familj eller delar av sin familj... De är trasiga, märkta, seriösa och gråter lätt... Tänk att vi får vara här. Tack Gud för ett budskap av hopp!
Igår ville drygt 10 000 aldrig sluta dansa efter frälsnings- och helandeböner! De gick hem först när vi släckte strålkastarna... :) De stjäl och erövrar våra hjärtan.
Vi hörs!
