Jag var nitton år när jag för första gången hörde den helige Ande viska; "En dag är du pastor här i stan"... Jag bodde på vandrarhemmet "CityBackPackers" mitt emellan LO borgen och CCC vid Norra Barnhustorget under åtta intensiva dagar i maj, tidigt 90-tal... En ung Hannes strövade med en karta i handen och en gammal sliten "Fjällräven ryggsäck" på ena axeln och "upptäckte" och studerade huvudstaden... Det blev frukost på olika caféer längs Drottninggatan och i Gamla Stan... Lunch på soliga gräsmattor i parkerna, Humlegården, Tegnerlunden och Rålambshovsparken... Sov i solskenet på en bänk och satt och läste Bibeln på Mosebacketorgs café med utsikt över halva Stockholm. Njöt vattnet, tunnelbanan, gågatorna och Sergeltrappan med kaffe i pappersmugg... Amritzer ägde ingen mobiltelefon på den tiden (bara några få rika svennar släpade runt på satelit-telefoner stora och tunga som tegelstenar hängandes i axelremsband)...
Jag skrev några vykort och snackade med min 17-åriga tjej Maria via en mynttelefon från en telefonkiosk på Djurgården precis utanför Gröna Lund vid ett enstaka tillfälle... Jag hade inte som idag fem olika mailadresser, blogg och facebook... Njuter vid tanken faktiskt - att jag var helt oanträffbar och liksom inte fanns... Jag var en anonym "nobody" på mitt sista tonår mitt i folkhavet i en ljuvlig och berusande citypuls. Allt var spännande. Varje minut ett äventyr. Jag gick ensam på upptäcktsfärd hela den dryga veckan med ett märkligt bultande hjärta och ovanligt hög puls... Stockholm kallade, lockade och viskade mitt namn. Jag blev kär i kullerstenen, kajerna och betongen. Guds Ande var så nära. Hann med ett vilt kvällsmöte i Södermalmskyrkan en onsdag kväll och gick på "bön för onådda folk" med Kjell Sjöberg i City Kyrkans Mahogny sal en torsdag eftermiddag. Det var då det hände... Kjell pekade ut mig och bad mig komma fram. Där stod jag med min ryggsäck på ena axeln i en lilablå batikfärgad lång konstnärsskjorta, slitna jeans och barfota i gympadojjorna... Kjell profeterade;
"Du är en vass pil i Herrens koger som ska skjutas ut med en väldig kraft till de onådda folken. Där du slår ner kommer det alltid att börja brinna och du kommer förlösa en ung och helt ny generation svenska pionjär-missionärer. Du är utvald, säger Herren."
Jag grät genuina och tacksamma tårar och trodde och memorerade varje ord från den gamle gudsmannen och profeten. Jag var ung, nyfrälst, försökte sluta röka och hade fortfarande svårt att låta bli att dricka öl en varm vår eller sommardag... Mitt hjärta brann när jag gick längs Drottninggatan till Tegnerlunden sen torsdag eftermiddag, och jag viskandes lovade att tjäna Jesus tills den sista folkgruppen fått höra... Jag satt i en grässlänt flera timmar, talade i tungor och ägde hela världen...
Stockholm - jag älskar dig! Det var här i stan jag blev "kallad av Gud" och fick inriktning för hela livet. Att vara pastor i Stockholm City gör mig lycklig varje dag...
På fredag får jag lyfta mina händer tillsammans med bönekrigare och be för dig mina drömmars stad i flera timmar... Vi har bönenatt i SOS Church på Kungsholmen från kl 22:00 och vi ber för onådda folk och vår huvudstad! Välkommen till Warfvinges väg 26 om du är hungrig på Jesu närvaro och profetisk inriktning!
Vi hörs!
