Vi barn älskade de gamla i släkten. Vi fostrades att respektera dem, vara artiga och alltid lyssna på de äldre... Vi åkte ut till en gammal släktgård i Semlach ca 3 kilometer från Knappenberg och hälsade på familjen Pirholt. Hon var syster till farfar och gjorde världens godaste flädersaft. Vi åkte till Guttaring i dalen och hälsade på familjen Kaiser och en annan av min farfars systrar, Huberta. Herr Kaiser var proffs på tjuvfiske och Huberta visste allt om alla och uppdaterade gärna oss på allt det senaste ;).
Museum i dagens Guttaring...
Hansi Macher (en gång gift med farmors syster Irene) kom ofta hela vägen från staden Klagenfurt i söder och hade alltid med sig en hel kasse godis till oss barn... Hansi var snäll som ett lamm men världens fräckaste när han blev full... De gamla berättade alltid historier från kriget. Skivorna från kriget hade på något traumatiskt vis hakat upp sig i spelaren och gick om och om igen...
Franz (farfars storebror) och hans fru Clara Sonnberger bodde vägg i vägg i samma länga med farmor och hade inga barn... Jag satt alltid hos dem i deras kök och bjöds på vin eller snaps... Jag var säkert inte mer än tio år första gången jag blev bjuden och kände mig alltid så vuxen med glaset framför mig... Franz berättade alltid krigshistorier och visade alla sina ärr och många kulhål. Han hade uniformen kvar i garderoben och visade stolt och ofta upp den för oss barn...
Jag sprang upp med en kall öl till Franz när han högg ved bakom huset och satt jämte honom på en liten bänk när han drack och rökte sin pipa... Franz visade mig de gamla stigarna genom skogen från Knappenberg till Heft... Han kunde vara arg och vresig och bråkade ofta med sin Clara och resten av grannskapet men vi var alltid bästa vänner... Jag gillade hans kulhål genom hakan och han var en krigshjälte och levande legend... Han var cool på nått vis :)...
Vi hörs!
