Jag föddes i en liten gränsstad som heter Villach i södra Österrike precis vid italienska gränsen 1973... Jag kom till Sverige när jag skulle fylla fyra år... Jag bodde även en tid hos min farmor Anna och min faster Elvira i Österrike när mina föräldrar låg i skilsmässa 1979. Från sju års ålder (1980) var jag permanent bosatt i Sverige men tillbringade nästan alla mina lov hos min farmor i södra alperna. Precis på gränsen till Slovenien i byn Knappenberg - ett litet gruvsamhälle på 1100 meters höjd formades Hannes som alla kallade mig för som barn... I Knappenberg hade jag min barndoms fristad och där finns också mina varmaste barndomsminnen. Vid klart väder såg vi topparna i Slovenien från ett sovrumsfönster på övervåningen. Överallt fanns stenkyrkor med löktorn och stora krucifix och Maria bilder i vägkorsningar och vid rastställen. Alla eldade med stenkol (ljuvlig doft tidiga mornar med hög luft) och vi (pojkar) hjälpte till att hugga tändved ved på stora huggkubbar.
Många familjer höll med kaniner, höns, grisar och även får för att dryga ut hushållskassan på pyttesmå utrymmen - mitt i byn på bakgårdarna. De flesta hade också sina egna grönsaksland och odlade ärtor, morötter, sallad mm och torkade även sitt eget kamomill och pepparmynts-thé. Vi spolade ur farmors toalett med en slang. De var bara varmt i köket där kaminen fanns, sovrummen var alltid kalla... Det var en helt annan tid mina vänner ;). När jag var riktigt liten tvättade farmor våra kläder i samma balja som vi också stod i när vi vaskades rena... Södra Europa var fortfarande långt efter Skandinavien på 70-talet och början av 80-talet. Bomen och stark ekonomisk tillväxt kom först på slutet av 80-talet och mitt barndoms Österrike försvann med kullerstenarna, kaminerna och gemenskapen...
När vi använde telefon och ringde till Sverige gick vi till postens små inomhus telefonhytter precis jämte tobaksaffären. Jag följde farmor och hämtade kött hos slaktaren och nybakat bröd hos bagaren tidigt på morgonen. Alla män gick i hatt och alla äldre damer hade scarlett… Pojkar hade byxor och flickor kjol och strumpbyxor - så var det bara... Allt var manligt och kvinnligt och könsrollerna starka. Männen hängde på krogen och spelade kort i dimman från cigarettröken efter jobbet och de flesta kvinnorna arbetade inte utanför hemmet... Vi vandrade i bergen med de gamla och lekte annars ute i skogen hela dagarna... I Knappenberg var jag trygg och det var en fast punkt under min annars ganska stormiga uppväxt.
Vi spelade mycket kort :) och lyssnade gärna till de vuxna männens grova skämtande och rövarhistorier. Vi satt trångt tillsammans i köket både släkt, grannar och vänner hela kvällarna. Enkel galghumor och vitsar om allt och alla - rå arbetarklass jargong... Vi byggde vapen dvs - slangbellor, pilbågar, bomber och armborst. Vi smygrökte olika cigaretter, cigarrer och drack "radler" (öl + fanta) och "diesel" (öl + cola)... Vi tävlade om vem som kunde springa fortast och vem som gjorde flest armhävningar. Vi skar oss själva med kniv i armarna för att visa varandra att vi var tuffa. Vi slogs mycket och ofta... Vi slogs i grupper med käppar, pinnar och gamla cyckelslangar - barngäng mot barngäng... När vi blev lite äldre hånglade vi naturligtvis med flickor och förstörde saker för andra unga vuxna som vi inte tyckte om - dvs krossade rutor, repade bilar eller andra idiotiska grejer - vilket på ren svenska helt enkelt kallas för; skadegörelse ;). Som tonåring blev det mycket utförsåkning och läsning av gamla efterkrigsromaner av favoritförfattaren Konsalik och så västernpockets som min far lämnat efter sig hos min farmor från sina tonår... Jag drömde om ett annat liv jämt och den största lyckan i min värld då var en splitterny bil och en fotomodellsskön flickvän :)...
Jag kommer fortsätta blogga om min uppväxt under min långa sjukskrivning... Detta var del 1.
Vi hörs!
