Hagar är långt bort från sin egyptiska familj och mammas
trygghet och omsorg... Hon är ung, gravid, känslig och sårbar... Hennes husmor
har kastat ut henne och kallat henne för väldigt elaka saker. Hon bär nämligen
på den mäktige och mycket äldre Abrahams barn... Hon har faktiskt bara gjort
vad som förväntats av henne och gett sig till sin husmors man på husmors egen
inrådan och begäran. Hagar älskar sin husmor Sara, hon har alltid tyckt bra om
den godhjärtade och gudfruktige Abraham. Det här hade aldrig varit hennes idé utan Saras från början till nu... Hon förstår sig inte på Saras avundsjuka och
plötsliga raseri bara för att hon varit stolt över magen och kvittrat med de
andra tjejerna om vem som är pappa... Ja, nu var hon alltså gravid. Och? Det
var ju det som var meningen, eller? Sara kunde inte få egna biologiska barn och
hade därför ordnat med allt... Övertalat Hagar. Övertalat den tveksamme
Abraham.
Hagar fattar inte. Fattar ingenting. Så orättvist. Så dumt. Hon känner sig bara utnyttjad, fattig och utan något att säga till om. Varför slog Sara henne så hårt? Varför hade Abraham inte försvarat henne? Varför blev hon plötsligt behandlad som en hora? Hon som alltid varit super lojal. Varför alla hårda och orättvisa ord? Visst är jag glad för barnet jag bär på och att jag blivit utvald att få bli mamma till Abrahams barn. "Visst känner jag mig speciell, men... De va inte kul att vara med gubben... Natten med Abraham hade bara känts otäck, fel och skum. Han var snäll men... Vad ska jag göra?" Hagar snyftar, snorar och hulkar... Skit. Allt blev fel utan att hon rår för det...
Plötsligt står en ung man framför henne - en vacker ängel från Gud. Han talar tröstande och säger vackra saker om barnet och framtiden. Gud har sett hennes lidande och sänt sin ängel med ett budskap! Wow! Händer detta verkligen mig tänker Hagar!
Hagar torkar tårarna och känner sig plötsligt älskad, stark och sedd. Gud förstår henne. Gud ser henne. Gud är god, rättvis och kommer upprätta både henne och barnet. Gud har en plan. Oh va skönt. Gud har koll.
"Hon gav Herren, som talat med henne, ett namn. Hon
sade: Du är den Gud som ser mig, för hon tänkte: Har jag verkligen fått se en
skymt av honom som ser mig?"
1 Mos 16:13
Gud ser dig, vännen! Gud ser er - alla bloggläsare! Låt oss
bli som vår Herre vi också och se människor! Se människor på riktigt. Stanna
upp och se! Stockholm och världen behöver människor med sann empati som ser och
förstår. Människor med tröst och ett budskap från himlen.
Vi hörs!
