Miraklet finns i huset

I Bibelns Gamla Testamente och 2 Kungaboken kapitel 4 finns en spännande mirakelberättelse. Änkan till en av gudsmannen Elisas profetlärjungar, är skuldsatt upp över öronen. Hon hotas nu av en av sin döde mans fodringsägare som vill ta hennes båda tonårspojkar till slavar för att de ska jobba av skulden... Hon ber gråtande profeten Elisa om hjälp var på han svarar; Vad har du hemma i huset? Hon svarar; Bara en liten flaska olivolja. Han ber henne gå runt i grannskapet och låna kannor, hinkar, krukor, ja så många kärl hon bara kan. Hon stänger sedan dörren om sig och pojkarna och öppnar oljeflaskan och häller olja i ett av kärlen. Oljan i den lilla flaskan tar aldrig slut, det rinner, kluckar och sprutar. Inte förrän det inte finns fler tomma kärl att slå olja i stannar oljeflödet av. På Elisas uppmaning säljer den fattiga ensamstående mamman den dyrbara oljan och betalar familjens skuld och lever sedan gott på det som blir över.

Den här berättelsen lär oss sååå mycket!

1) Miraklet fanns redan i huset! Oftast är det just så... Bönesvaret är redan där innan vi hunnit be. Gud har redan gett oss alla gåvor, förutsättningar och själva mirakelmaterialet finns redan hos oss. Vi måste bara få våra ögon öppnade så att vi ser vad vi redan har fått. Vi måste använda det vi redan fått.

2) Tomma kärl representerar vår tro och våra visioner. Hur många kärl vi vågar låna eller samla in är också en bra måttstock på vår tro. Oljan flödar oavbrutet ur vår lilla flaska så länge det finns tomma kärl, dvs tro och visioner.


3) Församlingens nya ungdomspastor, lovsångsledare och evangelister finns redan i huset. De ekonomiska undren finns i huset. Begåvningar, talanger och infryst kapital måste bara tina upp och få börja blomma i den helige Andes värme och solljus. Allt finns i huset! Allt finns redan och Gud har redan gett oss det. Ser vi med profetisk skärpa? Hör vi från Himlen? Har vi tro och stora visioner? Ja, då sinar aldrig oljan och flödet stannar aldrig av...

Sitter änkan i Paradiset idag tror jag bara hon ångrar en sak... Varför lånade jag inte 2000 kärl istället för 50 av mina grannar? Hade jag gjort det, tänker hon, hade jag varit den rikaste kvinnan i Israel i min generation. Tänk vad många jag hade kunnat hjälpa då, tänker hon. Å vad hon ångrar att hon inte förstod att hon kunde ha större tro och fler visioner...

Vi hörs!