Det finns inget så attraktivt och underbart som en oerfaren, renhjärtad och ung ledares oförstörda mod. En ung Davids själ som är fullständigt naivt övertygad om att det han lyckats med som herde ska fungera lika bra på slagfältet. Han säger till kung Saul när han vill ta tvekampen med jätten Goliat:
"Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå den oomskurne filiste' så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här." (1 Sam 17:36)
De medelålders och ärrade krigarna kring kungen smålog och tittade åt ett annat håll för att inte börja skratta högt. Davids rena och helt uppriktiga tro på seger påminde dem om något de en gång själva ägt och nu höll på att förlora och vann deras hjärtan. Sakta förbyttes förakt i förundran. Rädsla vek för en spirande och ny stridsvilja. Vem vill följa cynisk bitterhet och svansande kompromiss? Ingen. Kämparna påmindes på nytt om varför de en gång låtit sig värvas. De ville nu på nytt gå i döden för sin Gud, sitt folk och sitt land. Alla vill nämligen följa den "Ande" som vilade över herdepojken David i Terebintdalen denna mycket speciella dag. Dagen då Israel fick en ny kung. Kanske inte officiellt men inofficiellt så var Sauls era över från det att stenen lämnat Davids slunga och jätten föll med en tung duns i dammet. Guds Andes smörjelse på David lät ryktet flyga över hela riket på några timmar. David! David! David! En ny ledare var född och med honom nytt hopp, tron på seger och en helt ny tid för hela folket.
David var inte bara oerfaren, renhjärtad och modig utan också kompromisslös med att faktiskt inte göra sig till. Jag är den jag är helt enkelt, var hans enkla hållning. Inte tjurigt men helt uppriktigt - jag vägrar göra mig till. David säger efter att ha provat Sauls kläder, hjälm, pansar och svärd:
"Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det." (1 Sam 17:39b)
Så gick David ut på slagfältet och mötte jätten med en stav i ena handen ,stenar i en herdeväska slarvigt slängd över axeln och en slunga i andra handen. Helt sig själv och inga försök att vara någon annan. Så vann han också striden. David kompromissade inte med sitt hjärtas övertygelser och var trygg i sin identitet. En enkel jordnära kille vävd helt i ett stycke.
I år ber och söker vi Gud för nästa generation i SOS! Be med oss!
Vi hörs!
