Igår natt kom jag hem 02:30... Vigde ett underbart relativt nyfrälst par, (medlemmar i SOS Church Stockholm) Emma Sunesson och Stefan Blom. Gjorde värsta "blundern" i kyrkan i slutet på bröllopsgudtjänsten när jag skulle presentera den nya famljen för en fullsatt Husby - Ärlinghundra kyrka. Paret hade berättat och klargjort för mig flera gånger att de skulle heta Blom (Stefans familjenamn) så det förelåg inga oklarheter och det stod även svart på vit i mina minnesanteckningar och vigselpapper... Trots att jag läser Blom säger munnen högtidligt och med eftertryck; - låt mig presentera familjen; Sunesson (hennes familjenamn)... Hjärnsläpp... Total chock hos brudparet och den närmsta familjen... No recovery. Ja, ja... Jag finner mig, gapskrattar och utbrister; - men vad säger jag nu?! - Paret Blom ska det ju vara! - Två noll till Bloms! Anyway... Festen var så varm, hjärtlig och kul, vilka fantastiska släkter - men det blev sent som sagt... Jag är trött idag.Nu är jag snart på väg till Arlanda flygplats igen. Flyger till Wien och Österrike ikväll. Ska bli skönt att komma "hem" en sväng... Snacka, höra och läsa lite tyska igen. Känns alltid lika gott och väcker barndomsminnen till liv... Allt var liksom tvåspråkigt under uppväxten. Jag kom till Sverige när jag skulle fylla fyra år... Pendlade mellan Sverige och Österrike duktigt och regelbundet och under hela uppväxten. Bodde en kort tid i Österrike igen under mina föräldrars skilsmässa som sexåring...
Vad som är "hemma" är svårt att säga nu för tiden... Jag är fortfarande österrikisk medborgare men gift med en svenska och mina barn är svenskar på alla sätt och vis... Men jag tror att jag personligen blir mer och mer utlänning allt eftersom åren går faktiskt... Man slutar göra sig till efter ett tag, du vet... Slappnar av... Är den man är helt enkelt... Jag blir aldrig riktigt svensk och aldrig riktigt österrikare heller... Andra generationens invandrare och ständig identitetskris (fniss). Har för mycket temperament, gester och är alldeles för högljudd för att få vara svensk och är ändå inte riktigt godkänd hemma i Österrike för att jag pratar tyska som en "högstadieelev" trots att jag snart fyller 36... Ingen svensk brytning direkt säger de till mig men ändå för dåligt ordförråd... Så är det... Njuter ändå av att få predika tre dagar i Vienna Christian Center. Tack Jesus! Jag har två hem; Österrike och Sverige och ett sant hem i Guds vilja och Guds rike!
Vi hörs!
