En MC olycka brukar oftast få väldigt dramatiska följder om föraren överhuvudtaget överlever... Skall, nack eller ryggskador som gör en lycklig biker till en grönsak eller i bästa fall rullstolsbunden. Därför är jag sååå tacksam till Gud för att jag lever efter onsdag förmiddagens olycka...
Jag bytte fil, på Huddinge vägen (226) på väg mot Stockholm från Tullinge där jag bor, och bromsade för att stanna för ett rödljus... Rullgruset gjorde att båda däcken släppte samtidigt och min vackra vinröda Harley kanade och for längs asfalten ca 4-5 meter med mitt högerben låst under. Jag hade ingen hög hastighet, kanske 30 km/h, när jag välte... Jag trodde benet slitits av så ont gjorde det, och jag skrek och grät som en treåring när jag fått loss benet... Först när ambulanspersonalen var på plats kunde jag prata... På Karolinska sjukhuset konstaterades att det inre ledbandet och ett av korsbanden var avslitna... Det visade sig också finnas kross-skador i knäskålen...
Jag har precis legat morfinfull på sjukhustet två dygn och är nu utskriven och ligger på soffan hemma hos min familj...
Det blir ortos på högerbenet och kryckor i åtta veckor och sedan minst en kanske två knäoperationer. Sedan sjukgymnastik och lååång rehabilitering... Kryckorna får jag nog leva med i ca 6 månader... Nu tror ju jag på under och mirakelsnabb läkedom - så vi får väl se :)...
Min fina Harley - innan olyckan...
Barnen var nog mest bekymrade över att mamma och jag ville sälja Harley'n :)... "Gör inte det, pappa!" sa de i mun på varandra. De älskar sin lillebror "Sportster" född 02 och vet att han gråter mer än pappa just nu... Vi får väl se... Vi hoppas att försäkringsbolaget plåstrar om dig lille vän... Motorcycklar har också en plats i Guds skapelse ;). Vi gråter med dig idag...
Tack Jesus för livet och muskulösa änglar!
Vi hörs!
