Låt mig få provocera dig lite. Både du och jag kan ju hamna i det diket som jag just beskrivit.
Vad håller vi på med?! Varför tittar vi oss så djupt i naveln? Varför ser vi bara skiten på insidan av våra solbrillor? Fokus får inte vara på oss, kompish! Vi går inte i väggen - vi går rätt igenom den så gipsplattor och spån dammar! Fattar du?! Vi är inte deprimerade. Inte vår stil lixom. Bara är så. Vi kan inte hjälpa det. Vi är programmerade för seger, framgång och välsignelser!
Vi har Jesus! Vi vinner, döper och helar! Vi gör glada lärjungar till "Glädjens Herre"! ;) Vi älskar livet! Vi ser andra! Vi famnar Stockholm och världen! :) Vi skrattar på tuben och visslar på bussen. Vi dansar mest på bröllopet. Vi sjunger högst på födelsedagspartyt. Vi bara är såna! Vi kan inte hjälpa det. Vi är brottsligt positiva. Vi är en ny ras på jorden. Vi skämtar alltid och låter massor. Vi har lyxproblem, om vi har några problem. Vi döper fler än vi hinner ta hand om ibland! Som om det skulle vara något att gnälla för... Vi brinner och är passionerade för vår sak. Stör det dig?! ;) Vi vill att alla ska bli missionärer, älska att resa och våga testa nytt! Vi tror 100 % på att en missionsresa botar en depression! Vi tror att fokus på evangelisation och lärjungaträning driver iväg tungsinthet och allmän religiös förvirring. Vi behöver inte förbön igen. Sorry. Vi behöver kasta ut lite demoner i ett slumområde i Nepal eller Bangladesh. Vi behöver äta stek när vi avslutat fastan :)
Vi kallas visst för SOS:are! ;)
